MED CARLOTO COTTA CLEO TAVARES ANABELA MOREIRA MARCARIDA MOREIRA OCH CARLA MACIEL CHICO CHAPAS HUGO SANTOS SILVA JOANA BARRIOS FILIPE VARCAS MARIA LEITE MANUELA MOURA CUEDES

PRODUCENTER JUSTIN TAURAND MARIA JOÃO MAYER DANIEL VAN HOGSTRATEN MANUS GABRIEL ABRANTES DANIEL SCHMIDT FOTO CHARLES ACKLEY ANDERSON KLIPPNING RAPHAËLLE MARTIN-HOLGER GABRIEL ABRANTES DANIEL SCHMIDTLJUD OLIVIER BLANC DANIEL TURINI FERNANDO HENNA BENJAMIN VIAU SCENOGRAFI BRUNO DUARTE CYPRESS COOK MUSIK ULYSSE KLOTZ ADRIANA HOLTZ

folketsbio.se

Med Diamantino långfilmsdebuterar de båda regissörerna Gabriel Abrantes och Daniel Schmidt.

Här intervjuar de varandra:

Gabriel Abrantes (GA): Diamantino handlar om penga-tvätt, kloning, fascism, elaka tvillingar och jättestora hund-valpar. Vad är den röda tråden egentligen?

Daniel Schmidt (DS): Det är en mash-up av sci-fi, skräck, film noir och romantisk komedi. En mörk saga för vuxna. Men den utspelas inte i ett påhittat sagoland utan mitt i de konflikter som är högst aktuella idag. Det handlar om olycklig kärlek, flyktingkatastrofen, Panamadokumenten och extremhögerns framfart.

GA: Låter ganska kaotiskt.

DS: Filmen speglar kaoset vi befinner oss i idag men ak-tualiteten och allvaret i berättelsen ger ett fokus. Som alla bra sagor hoppas jag att filmen, genom Tinos oskuldsful-la perspektiv, är underhållande och samtidigt ger lite nytt perspektiv på det som pågår i världen.

GA: Vi ville hitta en enkel, ikonisk, karismatisk huvud-karaktär som Balthazar i Bressons film. Vi ville skapa den mest osannolika romantiska duon, lika roliga och char-

När världens bästa fotbollsspelare, Diamantino missar den avgörande straffen i VM-finalen får det konsekvenser långt bortom fotbollsplanen. I sitt sökande efter nytt ändamål börjar en kaotisk odyssé där Diamantino konfron-teras med neofascism, flyktingkrisen, genmanipulering och Portugals eventuella uttåg ur EU. En skruvad, galen, kärleksfull politisk komedi som inte liknar något du sett förut!

miga som Hepburn och Grant i Ingen fara på taket. En berättelse som speglade den politiska galenskapen som South Park och samtidigt en enkel saga som Askungen. Diamantino är en ikon, en myt som råkar hamna i en osannolik kärlekshistoria och extremt förvirrande poli-tiska intriger, men med ett lyckligt slut.

DS: Ska vi prata lite om estetiken?

GA: Filmen är ett visuellt ymnighetshorn, överfylld och motsägelsefull. Lågbudgethologram möter undersköna landskapsbilder. Hollywoodcinemascope mot grynig 16mm film. Parodier på fascistpropaganda kontrasteras av sliskiga kärleksmontage. Det är en total anarki av re-ferenser som också ger en bild av den något anarkistiska inspelningen. Skulle vi göra om det?

DS: Antagligen, ja. Det är ju ändå när allt går fel som vi lär oss något. Det var en episk inspelning men vi hade kul.

GA: En av de bästa dagarna var när vi skulle filma tolv pekinesvalpar i en studio. De ser ju så roliga ut med sina små tungor som hänger ut och de blev väldigt snabbt trötta. Ägaren hade fullt upp med att borsta dem och hålla dem fräscha genom att spruta Chanel på dem. Väldigt underhållande.

DS: Quimquim, Betty, Bacchus…

GA: Bacchus… den gulligaste ”skådespelaren” i filmen. Men vi arbetade också med några av Portugals bästa skå-despelare.

DS: Vi hade en fantastisk cast. Jag skrattade så jag ramla-de av stolen åt systrarna Moreira fast jag knappt förstod vad de sade. Felipe Vargas var briljant och det var först mycket senare som jag förstod att det var dig han här-made när han skrek ” Tystnad! Tagning!” i falsett. Och Carlotto Cotta räddade hela filmen.

GA: Vad säger vi om Manuela Moura Guedes som ju är en känd och kontroversiell TV-personlighet?

DS: Manuela bidrog med en dos av verklighet, och pa-radoxalt nog, även surrealism. Av alla scener i filmen, är hennes intervju med Tino den mest slående parodin över vår kultur. TV-utfrågaren som mjölkar idrottsstjärnans tårar. Sedan uppstår en helt annan dynamik när Tino öppnar sitt hjärta i en både befängd och rörande mono-log om att adoptera flyktingar. Det är nog en av filmens starkaste scener.

GA: När det blev dags för postproduktion var jag helt slut…

DS: Jag gillar den fasen i arbetet. Att återuppväcka filmen från allt material var kul: att lägga till bilder, skriva om speakertexten. Du visade mig verkligen hur man kan göra visuella effekter med lågbudget. Du har en respektlöshet för mediet och så fort du behärskar något går du vidare till något nytt.

GA: Jag gillar måleri, att bygga möbler, göra keramik, göra visuella effekter… Jag älskar att göra saker jag inte kan från början. Som Daeddalus– den mytologiske hantverka-ren. Att skriva poesi, vara konstnär, göra film eller skriva böcker är inte en gudabenådad gåva från någon mystisk källa av inspiration. Det är att arbeta, uppfinna och ex-perimentera med ett ännu inte lagt pussel för att skapa någonting nytt. En annan viktig komponent var Ackley Andersons foto. Du har gjort tre filmer med honom.

DS: Vi är vänner. Han är också ett geni. Han förstår vårt koncept att leka med Hollywoodreferenser med en liten budget. Han har en otrolig teknisk skicklighet från att ha jobbat på stora produktioner som till exempel Transfor-mers. Han smyger in en massa mystiska prylar som han använder för att skapa visuella referenser eller parodier på Hollywoodklichéer. Som Karate Kid-solnedgången. Det blir både roligt och vackert på samma gång.

Du är ju intresserad av hybrider mellan avant-garde och pop. Är det så du ser Diamantino?

GA: Jag började göra film efter att ha läst filmvetenskap med Jim Hoberman* som lärare. Han visade mig hela filmhistorien genom ett kaleidoskop där pop och avant-garde format varandra. Han berättade att Eisenstein hade sagt att ” Musse Pigg är Amerikas viktigaste uppfinning”. Jag förstod senare att Eisenstein var besatt av Disney vilket är så ironiskt. Den ståndaktige försvararen av kom-munistisk avantgardistisk estetik, uppfinnaren av filmens agitprop, var förälskad, både intellektuellt och känslo-mässigt, i Walt Disney, närmast synonym med kulturell kapitalism. Hoberman lärde oss att Disney var en radikal revolutionär och Eisenstein en popkonstnär. Det inspi-rerade mig. Regissörer som kan nå en stor publik men som gör filmer som är nyskapande, vackra, radikala och revolutionära: att göra sådana filmer- det är min dröm.

* legendarisk filmkritiker som skrev i Artforum och The Village Voice.

SKÅDESPELARNADiamantino Matamouros . . . . . . . . . . . . . Carloto CottaAisha Brito . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Cleo TavaresSónia Matamouros . . . . . . . . . . . . . . . .Anabela MoreiraNatasha Matamouros . . . . . . . . . . . . Margarida MoreiraDoktor Lamborghini . . . . . . . . . . . . . . . . . . Carla MacielChico Matamouros . . . . . . . . . . . . . . . . . .Chico ChapasMouro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Hugo Santos SilvaMinister Ferro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Joana BarriosHelena Guerra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Filipe VargasLucia . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Maria LeiteGisele . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Manuela Moura GuedesFlyktingen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Djucu Dabó

PRODUKTIONSUPPGIFTERManus och regi . . . .Gabriel Abrantes & Daniel SchmidtProducenter . . . . .Justin Taurand (Les Films de Belier ©). . . . . . . . . . . . . . . . .Maria Joâo Mayer (Mayer & Mayer). . . . . . . . . . . Daniel von Hoogstraten (Syndrome Films)Foto . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Charles Ackley AndersonMusik . . . . . . . . . . . . . . . . .Ulysse Klotz & Adraian HolzCasting . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Diogo CamôesLjud . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Olivier Blanc . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . David Turini. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Fernando Henna. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Benjamin ViayKlippning . . . . . . . . . . . . . . . . Raphaëlle Martin-Holger. . . . . . . . . . . . . . . . .Gabriel Abrantes & Daniel SchmidtProduktionsdesign . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bruno Duarte. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Cypress CookLand & år . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Portugal 2018Längd & format . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 minuter, DCPDistribution . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Folkets Bio